Gästbloggare Sandra Månsson

08.09.2020

Under sjuksköterskeutbildningen för drygt 20 år sedan fick jag lära mig att sjuksköterskan har en central roll i det hälsofrämjande arbetet, och att en av huvuduppgifterna är att stärka patientens tilltro till sin förmåga och egna resurser. Men vad händer när man själv upplever att förmågorna är lite sisådär? Mitt bästa tips är att hämta inspiration från andra. Egentligen trivs jag bäst i mitt eget sällskap när jag ska röra mig framåt i högre hastighet än gångtakt, men gång i veckan har jag förmånen att få träna tillsammans med sonens innebandylag. Denna dryga timmes löpning i skogen är en sann fröjd och en verklig källa till både energi och glädje.

Det spelar ingen roll att jag är ohjälpligt sist i nästan alla uppförsbackar eller att jag får pikar om att jag har hopplöst otrendigt innehåll i min spellista, jag får vara en del av laget under denna timme. Som lagets sjukvårdsansvarig ser jag det dessutom självklart att inte bara snabbt kunna hjälpa till med stukade fötter och astmakänningar utan att även vara en så god förebild som möjligt och visa att även vuxna behöver röra på sig. Människor i alla åldrar måste vara delaktiga i sin egen hälsa, förhoppningsvis kan jag bidra till att dessa tonårskillar tar ansvar för detta både nu och i framtiden.

Idag berättade jag varför jag bär den gula västen och att sjuksköterskor över hela Sverige springer, då blev de faktiskt lite imponerade! När träningsstunden skulle förevigas blev de dock blyga, så bara en bråkdel är med på bild.

Imorgon är det dock ensamlöpning som gäller igen. Då ska jag spela alla mina pinsammaste pepplåtar* och låtsas att jag är först upp för backkrönet!

*(Stronger- Britney Spears, Just a little bit- Gina G, Tsunami- DVBBS, Blame it on the disco- Alcazar)